Välkommen till Miisas blogg!

Har inte skrivit här på evigheter......Har startat en ny blogg istället...kika in på:
http://equaltonone.blogspot.com

Ola och drinken Snömorgon som jag skrev om för ett tag sen kom till final i tävlingen och Ola kom hem och var väldig glad och nöjd.
Exakt vilken plats han hamnade på vet jag inte men bra var det att komma till final!!

Ojoj..nu är det väldig längesen jag skrev någonting här...Det bara blir så ibland.
Det är inte så att jag inte använder datorn under de stunder som jag inte skriver men det blir bara inte av!
Vad har hänt?
Vad är viktigt?
Det har varit ett fantastiskt vinter OS, ur svensk synvikel det bästa vinter OS:et någonsin...(tror jag visst att det var)
Mitt eget sargade hockeyintresse fick minsann lite upprättelse....Jag låtsades att jag inte brydde mig under hela turneringen..men i finalen satt jag där och svettades..Antar att jag inte var ensam.
Visst är det härligt att vara svensk när Du gamla du fria spelas under prisutdelningar, när den svenska flaggan hissas...Det kan inte hjälpas, i dom stunderna blir jag patriotisk.

Mer då....
Åttondelsfinaler i CL har spelats och mitt favoritlag är vidare efter två matcher som var riktigt bra. Arsenal skickade Real Madrid tilbaks till La Liga!
Nästa omgång ska Freddie och dom andra ta sig an dom svartvita från Italien...Intressekonflikt för en MFF:are..Jadå, men den här gången får MFFanknytningen stå tillbaks. Jag håller på Arsenal i den drabbningen.....

Åsså var det då MFF...
Många har skrivit om dom...träningsmatcherna på försäsongen...Inga lysande resultat och det bölas både här och där...Jag väntar lite..jag väljer att lite på vår tränare och hoppas att allt ser bättre ut när säsongen drar igång...

Förövrigt så känns det som den viktigaste frågan just nu är:

För några veckor sen skrev jag om mitt beslut att börja på Friskis och Svettis igen efter ett halvårs upphåll. Nu har det gått fyra veckor och lika många träningspass är avverkade..... Redan märker jag att det går lättare att orka med hela passet och dom där gummibanden som vi tränar med verkar redan lättare.... Men det finns en muskelgrupp som jag ibland funderar på om jag HAR överhuvudtaget och det är den som borde fixa så man kan göra situps och dylika hemska övningar.... Men det är väl bara att kämpa på så upptäcker jag kanske att även jag har såna muskler...

Måste passa på att tacka Eva-Britt och Pelle för deras entusiasm och energi som gör att jag orkar hålla på i 90 minuter!!

På jobb har flera av mina arbetskamrater börjat på Viktväktarna och det räknas points till höger och vänster...Det är svårt att inte bli smittad av nyttighetstrenden som drar fram på jobb. Lycka till med pointsen och kilona kompisar!

För övrigt så är längtan efter en fotbollsmatch svår nu.....Den 18:e februari är det träningsmatch mot Nordsjälland och jag kommer att vara på plats. Det blir väl thermobyxor och många tröjor men jag ska bara se MFF:s första match för året (förutom den i Sydafrika), första match i Åkebys ledning och första matchen med det nya laget. Jag vet att det är fler än jag som lider av svår fotbollsabstinens just nu..men håll ut! Det är snart dags! Det blir vår i år oxå.

Idag  förnyade jag medlemsskapet i MFF Support idag, det var ju verkligen på tiden!

Sonens bästa kompis åker till Stockholm imorgon för att delta i en drinkfixar tävling av något slag.... Snömorgon kommer att se dagens ljus.
Lycka till Ola!!

Ikväll var det tredje passet på F&S på lika många veckor. Inte så långt gånget på terminen ännu men kropp och muskler har redan kommit på hur det var man gjorde och idag kändes passet ganska mänskligt trots allt.
Förra gången blev  det ett något kortare pass, helt ofrivilligt pga att mitt knä inte alls ville vara med på de sista övningarna. Det blev platt fall på golvet och stenhårt lindat knä. Tack för hjälpen!
Men idag var jag fit for fight igen och det kändes bra idag!
Känner mig faktiskt lite duktig just ikväll.

Niklas Skoog har förlängt sitt kontrakt med MFF till 2009 och det betyder med största sannolikhet att han kommer att avsluta sin karriär i MFF. Vilket de många supportrar tackar för och i den här familjen är vi glada för detta beslut! Vi håller alla tummar för att det ska bli många mål från Niklas fötter!! LYCKA TILL!!

Igår hittade jag nya matrecept i en tidning på jobbet, lite nya och fräscha recept som jag kopierade och tog med hem.
Igår åt vi potatisomelett....Det var vardagsgott och enkelt att laga. Vi hade köttbullar till det och alla var nöjda.
Idag åt vi "lättlagad kycklingwok". Det var verkligen enkelt och gott var det oxå.
Båda rätterna är kalorisnåla och kändes nyttiga att äta, men framförallt var det lätt och ganska snabbt att laga till och i min värld är det viktigt att det går snabbt att laga mat på vardagarna!

Freddie, min hund med hjärtfelet mår bra och han älskar snön(till skillnad från sin matte). Att gå ut med honom nu är roligt, pigg och glad och han rullar och snurrar i snön som ett litet barn. Håller alla tummar att han får må bra ett långt tag till.

Nu är det dags att sova! Natti natti

Idag har MFF Support arrangerat en fotbollsturnering för supportrar i Kombihallen i Malmö.
c:a 30 lag deltog och det var över förväntan många. Turneringen fick utökas pga det stora intresset.

Meningen var att jag skulle ingå i laget som kallades Tjejerna, som namnet berättar så bestod laget av enbart tjejer (från början).
En kille kom till på vägen och på turneringsdagen insåg jag att mitt knä inte skulle hålla för att rusa runt på konstgräset och jaga och ev. sparka på en boll så min son hoppade in i mitt ställe.
Alltså kom tjejlaget att bestå av tjejer och två killar.

Tre matcher skulle spelas i gruppspelet....den första vann vi på WO! Inte mycket prestige i det och lite trist att inte få spela. Men snön hade ställt till det för motståndarna så dom kunde inte komma.
Två matcher avverkades iallafall.......................Motståndet skulle visa sig bli alltför svårt för tjejerna och våra två pågar.
Första matchern slutade 16-2. Ett av motståndarnas mål gjordes av en av tjejerna...Men vad gjorde det? Vi hade ju inte vunnit ändå...För tyvärr var det inte tjejerna som stod för dom andra målen. Antar att ni redan har förstått att det inte var vi som vann matchen :)
Andra matchen kom laget taggade till tänderna....nu var vi alla uppvärmda och nu skulle Grabbarna Grus få bita i gräset....hoppades vi...eller det kanske vi inte gjorde egentligen.
Motivationen var att inte släppa in mer än 14 mål för att hjälpa våra banemän från första matchen, Svens Pågar att gå till slut spel. Tyvärr lyckades inte detta trots att vi var ivrigt påhejade av nämnda pågar. 15-0 blev det och så var Svens Pågars äventyr över.
Men tjejerna fick en match till...Jumbosemifinal!! I denna mötte vi Österlengänget. I början var det något jämnare men till slut fick vi se oss besegrade med 7-1 eller nåt sånt.....
Nästa år tränar vi mer.....eller åtminstone litegrann!
Antar att vi egentligen borde fått det allra största jumbopris som går att hitta!!

Det har varit en härlig dag med mycket skratt och ingen gråt!
Vilket enormt intresse det finns kring fotbollen och kring MFF.
Tack alla som ordnade turneringen och speciellt till eldsjälen bakom arrangemanget! Det har varit en härlig dag!

Ett tag sen jag skrev nåt här på min blogg. Ibland vill tiden inte räcka till.
Men nu, mitt i natten så vill jag berätta att jag förra helgen var i Göteborg hos min goa kompis där!
Vi hade två och en halv helt underbara dagar tillsammans!
Att komma till henne är alltid lika kul! Vi får prata hur mycket vi vill om vi vill, vi som är tvillingsjälar behöver inte prata om vi inte känner för det.
Vi ägnade helgen åt att snacka, promenera, må bra och festa lite också!

Efter en sån helg har man skaffat nya krafter att ta itu med en ny vecka! Tack för det min vän!!

Nu har jag bestämt mig!!!!
Jag ska börja på Friskis och Svettis igen.
Det har tagit emot hela hösten men nu har jag kommit till insikt om att jag måste om jag inte vill bli helt försoffad.
Jag har dessutom lyckats få med mig en god vän i mitt beslut.
Bättre om man är två som peppar varandra när det tar emot.
Wish me luck!!

Julstressar ni?
Jag känner mig lugnare än vanligt. I år gjorde jag faktiskt så som man alltid säger att man ska:
Vara ute i god tid för att slippa stressa runt bland alla människor sista veckan innan jul
De flesta julklapparna har varit klara i flera veckor, bara lite smått nu på slutet.

Men det är klart att även jag har varit ute och trängts med en massa människor, först på parkeringsplatser och sen i affärer.
Receptet för att lyckas klara detta med förnuftet i behåll är för mig TID!
Jag måste känna att jag har gott om tid på mig för att jag ska orka med folk som bara stannar upp och står still, mitt i vägen, händer oftast i mataffären av någon anledning. TID behövs också för att jag ska orka stå i kö efter kö i olika affärer.

Det jobbigaste till jul är MATEN!! Trots att vi inte ska vara hemma på julafton så ska det handlas mat, det hör ju till!
Så står man där i kassan med en massa mat....när ska vi äta den?
Veckan efter jul är man ju hjärtligt trött på skinka, brunkål och allt vad som tillhör.
Ändå gör man likadant jul efter jul, år efter år.....
Vi är väldigt styrda av traditioner.  Vissa saker ska bara vara på ett visst sätt år efter år.

Det finns trygghet i traditoner och därför står vi där med resterna av vår julskinka och kommer på de mest fantasifulla rätter man kan göra med den, därför slåss man med granbarren till midsommar, därför sitter vi hela svenska folket och tittar på Kalle Anka kl. 15 på julafton. (hur mycket trafik är det då på vägarna?)
Det lustiga med Kalle Anka programmet är väl att det bara ska vara där, hur många TITTAR egentligen?
Men det blir liksom inte riktigt julafton om man inte hör de välkända tonerna och rösterna.

Jag har funderat lite i år på hur länge julen kommer att se ut som den gör i vårt Sverige?
Ungdomarna som finns i mitt liv är inte så intresserade av julen, var jag det i deras ålder? Fastnade jag i traditionerna senare i livet? Var det när jag själv fick barn som det blev viktigt? Kommer det att bli likadant för mina ungdomar när dom själv får barn?

Något säger mig att det är så, julen kommer nog att finnas kvar  ett bra tag till här i vårt Sverige!

                                        

Nu är det jul igen och det är massor av prylar som ska fixas. Idag var det dags för granen att få komma in i huset.
Jag och sambon körde och handlade en fin, fin Kungsgran för en massa kronor.
Sambon gick och hämtade sågen och jag skulle gå upp på vinden och hämta julgransfoten. Där uppe hittade jag en låda med julsaker som också borde få komma ner.
Sagt och gjort, med julgransfot och låda och utan skor på fötterna beger jag mig ner för trappan................................tyvärr gick det en aning fortare än jag hade tänkt mig kan man ju säga.....Med 4-5 trappsteg kvar trampade jag fel och ....innan jag visste ordet av låg jag på rygg utanför ytterdörren. Lyckades öppna dörren och ropa på familjen som hjälpte mig in. Tack för det!!!
Efter att jag legat en stund på sängen insåg jag att jag nog KUNDE röra mig trots allt. Ryggen och vänster armbåge tog värsta smällen och jag känner mig en aning mörbultad.
Men hur gick det då med granen...Jo, den blev påklädd med både ljus och kulor till slut och den blev hur fin som helst!!

Igår ägnade jag kvällen åt årets viktigaste bak. Lussekatterna...Jo, det är sant..det ÄR årets viktigaste baktillfälle i det här huset.
Traditioner är som alla vet viktiga och här måste det finnas hembakta Lussekatter den 12 december när dottern fyller år. Så har det varit alla år och så ska det vara 4ever. Eller nåt!!
Viktigt är det iallafall och goda blev dom!!!

Legalisera knark??? Öhh...man blir ju lite mörkrädd när man läser det här .
Det är självklart att det finns männikskor i vårt land som tycker att knark ska letgaliseras, men att propagera för det i gymnasieskolorna känns i min värld helt galet.

För en kvart sen skulle jag ta ut två potatisar ur microvågsugnen. Dom låg på en tallrik och jag stoppade inte ont anande in min högra hand i micron och tog tag i tallriken........DET   BORDE JAG INTE GJORT!!!! Tallriken var varmare än potatisarna...det lovar jag er!

Min högra hand är numera handikappad av tre (!) brända fingrar. Tumme, pek och långfinger.

Sensmoral: Använd aldrig porslin i micron om ni inte är säkra på att det inte tar åt sig värmen. Dels bränner man sig och dels så blir inte maten klar...Porslinet snor all värmen!!

Fick jag nån mat då? Jodå, när tallriken var utslängd av min stackars höger hand så blev potatisen klar till slut och med lite smör, salt och ost blev det perfekt "nattamad".

Jag har ju inte skrivit om Idol sedan "våran" Elina åkte ut.
Bot och bättring!!
Elina är återbördad till skåneland..åtminstone emellanåt. Hon har hämtat sig  från att ha blivit utröstad och hon är på G i livet!
Heja Elina, vi håller på dig ännu. Vi får säkert höra mer av dig!

Jaja, men några var ju kvar.....Sen Elina åkte ut har jag lagt min röst på Agnes hela tiden. Den tjejen är verkligen duktig.

Jag tror hon klår Sebastian på fredag. Han tenderar mer och mer att se likadan ut och höras likadan vad han sjunger...Men han är rock kille och det kommer han säkerligen att förbli med eller utan Idol vinst.

Agnes var juryns val när tittarna fått säga sitt i dom första programmen. Undrar vad det säger om deras kunnande nu när vi står där med facit i hand??
Vad tycker ni?

Är det bra att foket har ALLA röster i ett sånt här program? Alldeles oavsett om det är ett bra program eller inte..Nu finns det ju!

HEJA AGNES!!!!  

Hemkommen efter en helg på jobbet. 20 timmar gjorda lördag och söndag. Det är ok, men man är rätt trött på söndagkvällen.

Vi har adventspyntat och gjort fint. Ikväll innan jag gick hem, sydde jag dessutom lite på nyinköpta julgardiner. Att sy är INTE en av mina favvis sysselsättningar men vad gör man inte för att göra någon annan glad. Nu blev det inte färdigt och jag lämnar med varm hand över resten till någon av mina arbetskamrater som är bättre på det där än vad jag är....

Dessutom så ska jag inte jobba förrän på torsdag(!) nu. Imorgon bär det av till Ullared för ett besök på Gekås tillsammans med alla mina härliga arbetskamrater. Jag ser fram emot dagen!! Dels för att jag hoppas få inköpt julklappar men mest för att jag gillar att umgås med mina arbetskamrater. Vi har alltid förbaskat roligt när vi är tillsammans utanför jobbet. (jaja, vi har rätt kul på jobbet också).

Det var nog allt för idag!!

Natti

Jag tittar på detta underbara program på ZTV.
Jag tänker inte skriva ett dugg om det för alla mina känslor för det programmet finns redan nerskrivna här av min dotter som älskar programmet hon också.

Har ni missat FCZ?
Hela serien går i repris med början tidigt i december. Håll utkik!

Idag är det KALLT!
Bitande kyla i kinderna och händerna på morgonen så det fick bli buss till jobbet idag.
Cykeln ville inte röra på sig idag..trivdes bättre i cykelstället.

Det är riktigt skönt när solen lyser och luften är klar. Hur länge ska det vara såhär nu då?

Idag har jag varit på Valputställning i Malmö. Ni som har läst min blogg vet att jag tidigare i höst  var på Cavalierutställning med Ebba och matte Catarina och idag var det alltså dags igen. Några månader äldre, lite större och klokare. Tyvärr fortfarande för liten i domarens ögon, supersöt, men liten enligt protokollet. Vi som känner henne vet att hon är alldeles utmärkt som hon är...Litta till ska hon väl växa!!

Ja, nu var det ju utställning med alla raser på Malmömässan och det var trångt, varmt och många, många söta valpar.
Man smälter ju helt och hållet av anblicken av alla dessa trasselsuddar!

Så går man till de olika ringarna och kollar...raser i massor och man inser att det nästan inte går att välja ras om man nu ska skaffa ny hund. Alla är ju så goa!
Det blir till att rekognosera ordentligt den dan det är dags. För inte kan man väl ha TRE hundar?? Eller?

För en stund sen cyklade jag förbi stadens köpcentrum. Lördag kväll halv sju. Köpcentrat är stängt och igenbommat.
Men....på parkeringen står två bilar och i cykelställen står tre cyklar. Varför det?
Körde man bilen och parkerade, handlade och sen glömde man att man hade bilen med sig och tog bussen hem?
Handlade man för mycket så det inte funkade att cykla hem?
Eller är det så att det denna lördagkväll sitter fem personer INNE i köpcentrat, kvarglömda för natten?

Hmmm..såna saker kan man fundera över....
Det finns säkert en helt naturlig förklaring!

Igår var jag och hundarna på Lomma Beach!!
Tomt på solbadande människor och solstolar. Tång i massor och en frisk vind. Klart, kallt vatten. Jag tror jag gillar Lommastrand bättre på hösten än på sommaren.
Hundarna gör det definitivt, på sommaren får dom ju inte ens följa med dit.
Det är balsam för själen att gå där och se ut över vattnet och se hundarn springa och leka i sanden.
När man kommer tillbaks till bilen är man genomblåst och känner sig uppfriskad och redo att ta itu med vardagen igen.
Freddie fick dock nöja sig med att gå i koppel. Han är ju inte "friskförklarad" ännu.
Men Benzo fick springa lös och rasta av sig ordentligt.

Idag när jag kom hem från jobbet fick jag en glädjechock!!
Min son som varit i Skottland sedan i juni satt i soffan!!!!! Han skulle inte komma hem förrän i december hade han sagt till mig.
HAN LURADE MIG!!!
Han och alla andra..för såklart visste alla andra om det...bara inte jag!!

Härligt!!!

Min älskade Freddie är sjuk. Han har hostat dom senaste dagarna och idag var vi hos veterinären.
Eftersom Freddie är till hälften Cavalier King Charles spaniel så misstänkte jag tidigt att den här hostan hade något att göra med ett ärftligt hjärtfel som denna ras kan ha.

Tyvärr hade jag rätt. Veterinären misstänker också att det är det här hjärtfelet som nu visar sig som ödem i lungorna.
Lilla Freddie har fått hjärtmedicin och vätskedrivande tabletter som ska ta bort ödemet.

Det är blandade känslor man umgås med när ens djur blir sjuka. Man tänker på att man kanske blir tvungen att ta bort dom.....Omöjlig tanke...eller....kan man kanske tänka såhär:
Min lilla hund har levt ett aktivt och lyckligt liv. Vad är han värd när han blir gammal och sjuk? Han måste väl vara värd att jag tänker på honom. Att jag lägger mina egna känslor åt sidan när han blir sjuk och inte längre kan leva det liv han älskar.
Att ha min Freddie kvar som en sjuk hund har jag svårt att tänka mig. Han skulle inte vara lycklig om han inte kan gå ut och jaga en katt då och då, om han inte orkar gå sina långa promenader.
Det  bästa vi kan göra för våra djur när dom är gamla och sjuka och kanske har ont är att  kanske att låta dom sova!

Nu är det förhoppningsvis inte så illa med min Freddie. Han ska på återbesök om tio dagar och då får vi veta om medicinen hjälpt.
Vi håller tummarna och sköter om honom sålänge!